Idag kände Wimsey för att göra något som är absolut förbjudet, promenad på egenhand.
Dagen började med att hundarna väckte mig som vanligt. Släppte ut dem i trädgården för morgon pinkning. Efter en stund kommer Mysak in, själv. Skulle gå ut och ropa in Wimsey men såg honom inte. Tänkte att det var ju över åtta år sedan han var på rymmen så borde ju vara i närheten. Gick och kika på Ulf & Ulrikas trädgård för där kan han vistas ibland. Men nej. Mysak fick hjälpa mig och leta och han ledde mig ut på gatan. Då var det bara att springa in, slänga av sig morgon rocken på med mjukisdress och riktiga skor sen ut och leta. Vi gick igenom skogen eller ah dungen där jag nästan visste att han hade passerat. Med tanke på att han älskar skogar. När vi kom upp från Skogen/dungen på Sätervägen vem ser jag inte då, 10 m bort, om inte Wimsey. Helnöjd såg han ut, ända tills han upptäckte oss. Så himla tur att han höll sig på trottoaren, och inte fick för sig att springa över vägen upp på stadsberget eller så. Hade det nog dröjt innan vi hittade honom. Lillgubben då.
Sötnosen, inte göra matte orolig nå mera!
