majkon

Mysak alltså. Han har blivit så mycket stabilare med åldern. Det känns verkligen bra, att det är på rätt spår lixom. För säkert bara två månader fick knappt någon okänd röra honom. Nu accepterar han nya människor betydligt fortare. Igår fick t.o.m. min kusin Johanna titta på hans tänder, vilket är ett stort steg. Det har typ inget kunna gjort utan jag tidigare. Eller jo, andra Johanna (JP) tror jag också fixade det. Haha. Aja det är så skönt att han nervositet för andra människor börjar släppa. Först var jag orolig att detta skulle bli ett följande problem. Men han var nog bara extra osäker vid sin unga ålder. Nu börjar han bli vuxen och självförtroende börjar stabilisera sig. Shit vad härligt alltså. Det känns som dem framtida utställningarna nu är säkrade.